Gissa om jag blev överraskad när jag kom fram till anläggningen där jag tränar för Nina och där jag skulle tävla.

Jag såg att tävlingen hölls på utebanan vilket visade sig bero på att det hade uppstått en översvämning i ridhuset under natten och medan min åsikt är att underlaget där är top class så finns det ett skäl till att jag ALDRIG rider på utebanan= inte alls lika bra underlag tycker jag.

Tyvärr påverkade detta mig och Frenchie som kändes lite segare än jag hade önskat och efter ett avbrott till trav i den sista förvända galoppen fick jag hjärnsläpp och red fel väg vilket tack och lov nästan aldrig händer. Så efter det tappade vi ännu mer men det är väl sådant som händer.

Komiken (NOT) var att jag på väg till tävlingen tänkte att det är så bra att jag numera bara rider ett program (MSV B:5) ”för jag kan det i sömnen”. Ehhh…tydligen inte….

Jag hade knappt tid att reflektera över ritten för jag och Henrik skulle vara på en släktmiddag klockan 13.00 och jag red 11.38!!!

Men 12.38 klev jag ut ur duschen och vi kom fram just 13.00- helt sant även om det låter otroligt 🙂 !

Bildbeviset:

Förlåt om jag tjatar men jag tycker verkligen att detta är den bästa tiden på året, i alla fall för mig som hästägare. Jag hade gladeligen bytt alla årstiderna, även sommaren om det kunde få vara så här året runt.

Näringsrikt gräs i tillräcklig mängd (min åtgång av hösilage i boxarna är minimal), näst intill insektsfritt och möjlighet att rida på utebanan utan att varken frysa ihjäl, klafsa omkring i lera eller rida upp enorma dammoln.

Jag är egentligen en utpräglad sommarmänniska som har mycket mer energi och lust att göra saker då än på vintern men en ur hästägarskapsynpunkt dålig sommar kan innebära att gräset torkar bort (varför gör aldrig stånds det???) och att hagarna ser ut som en stäpp medan hästarna står och kokar med en massa besvärande insekter på sig. Och utebanan förvandlas till Sahara…

Men…nu ska jag inte sitta och gnälla och oroa mig över vad som KAN inträffa utan njuta så länge det är som det är just idag med ett fint pass på utebanan i ryggen och hästar som betar nöjt. Molly och jag har ägnat en kort stund åt hagmockning och konstaterat att det mesta har tagits hand om av kretsloppet- tack för det!

Bilden: en gammal vattenkopp från tiden när Björnstorps gods hade hästar och en lavendelplanta jag köpte på Gekås.

Idag har Frenchie vilodag= mer tid och ork för mig att arbeta med annat vilket idag blev lite arbete runt stallet.

Som ni kan se på bilden rensade jag upp bland nerfallna eller döda grenar och insåg att en framfart med grensaxen är ungefär lika tillfredsställande som att jämna till ridbanan eller ridhuset med harvning. Det blir fint efteråt 🙂 .

Sedan kanske vissa som kommer till Ryhus och ser sig om inte hade blivit särskilt imponerade av synen men då vet man inte hur här såg ut för 4 år sedan när vi flyttade in.

Om jag får säga det själv och även om eget beröm luktar illa så har jag (för det är bara jag som ägnar mig åt detta) gjort ett jäkla jobb med att rensa, klippa bort, kapa, såga osv hur mycket som helst sett till att jag varken har några direkta kunskaper, lust eller vilja att lägga hur mycket tid som helst på detta.

Men jag vill inte heller vada fram genom meterhöga brännässlor, ha massvis med skräppor i och runt hagarna, behöva böja mig för grenar som hänger ner lite varstans eller riva mig på taggiga buskar. Och inte heller se förfulande gamla lövhögar, döda större och mindre grenar och stenar i varierande storlekar som försvårar en enkel gräsklippning. Så…en liten guldstjärna vill jag nog ändå ha 🙂 .

Även idag blåser det och jag har ridit på utebanan med vad som kändes som gott resultat. Alltid en humörhöjare!

Mitt huvudfokus har sedan länge legat på att försöka få Frenchie att galoppera med mer som en kvadrat än en rektangel i kroppen och jag önskar att vägen dit var som det översta exemplet i bilden medan det snarare är som det nedersta.

I Frenchies fall tror jag det handlar långt mer om vilja än kapacitet eller snarare bristen på den förstnämnda. Han tycker (ganska självklart) att det är lättare att galoppera lång i kroppen än samlad även om han i grunden har både en bra kropp, ork och kapacitet för det sistnämnda.

Men det går bättre och bättre och jag får hitta olika strategier för att implementera galoppen JAG vill ha och det är väldigt roligt när det glimmar till.

Just nu hjälper det mycket att göra snabba växlingar mellan framför allt trav och galopp eftersom han är mer ihop i traven. Så att ”känna in” känslan i traven och försöka överföra den och bibehålla den i galoppen och snabbt gå tillbaka till traven när det börjar dippa är en bra metod tycker jag.

Idag har en god vän som också är en av mina närmaste grannar släppt sin häst på ”bete” (den ska ridas och inte bara gå och jäsa men ska vara ute dygnet runt) och även om jag var tveksam till om detta var görbart för bara någon vecka sedan, då i minusgrader, så är det ingen tvekan om att både gräs och temperaturen just nu räcker till.

Man får ju lite andra prioriteringar som hästägare så medan ”vanliga människor” säkert tycker att det gärna kunde sluta att blåsa så som det har gjort de senaste dagarna så tycker jag att det är jättebra. Inga insekter och både Ultrashield och flugluva kan stanna i stallet.

På tal om att stanna skrittade jag ut i skogen idag och Frenchie tvärstannade när han såg en joggare i knallröd jacka på håll. Han kom plötsligt ihåg hur istadig han var när han kom hit och skulle initialt inte gå men efter att jag tillämpade samma metod som då (rygga, rygga, rygga) så kunde vi fortsätta vår tur utan vidare diskussioner och precis lika fint som vanligt.

Bilden: vardagslyx och dito glädje som jag aldrig tröttnar på- att kunna se sin häst från köksfönstret ❤️.